Sjöfarande Jönsson

 

Kapitel 1

Kapitel 2

Kapitel 3

Kapitel 4

Kapitel 5

Kapitel 6

Kapitel 7

Kapitel 8

Kapitel 9

Kapitel 10

 

 

Kapitel 4

Jönsson anträder sista delen av sin hemfärd från arbetet efter den mest omtumlande dagen i sitt liv. Han är helt slut. Portföljen, som efter ett besök på tre meters djup i en småbåtshamn, är genomblöt, ligger inte som vanligt, prydligt upplagd på Jönsson knän, utan står på bussgolvet nedanför. En liten rännil skärgårdsvatten rinner sakta ut från den och letar sig iväg akterut i bussen. Jönsson är dyster, dyster och rädd. Tankarna går tillbaka till dagens händelser. Beslutet att skaffa båt. ”Herregud,” tänkte Jönsson, ”jag kan väl inte ta några såna beslut. Jag kan ju knappt köpa en limpa utan att fråga hustrun. Komma för sent till arbetet, tilltala chefen vid förnamn, lämna arbetet en halv timme tidigare än vad som är föreskrivet. Gå ombord på en båt med två halvnakna unga damer. Komma hem med en senare buss än vanligt. Hur skall detta sluta?” Samtidigt dök bilden av de två unga damerna upp. Jönsson blundade. Visst var det en alldeles, både ny och tilltalande vy han skådat då Kajsa vände upp sin blottade barm mot honom och inte var det mycket sämre att åse tvillingsystern i sin blöta t-shirt efter räddningen av hans portfölj.

 

Väl framme vid hemmahållplatsen, stiger Jönsson ur bussen med tunga steg. Den sista biten mot hemmet känns som en Golgatavandring. När Jönsson kliver in i hemmets härd, uppenbarar sig en hustru som utstrålar oro. ”Men var har Du hållits hus? Du är ju en halv timme senare än vanligt. Har det hänt nå´t?”. Jönsson vet inte riktigt var han skall börja, men bestämmer sig för att försöka återge den omtumlande dagen så gott han kan. Visserligen något friserad med avseende på de två unga skönheterna i småbåtshamnen.

 

Hustrun lyssnar med stigande förvåning. När Jönsson berättat färdigt har hustruns förvåning redan passerat ”översta trappsteget” i det som skulle kunna mätas ifall man försökte gradera begreppet ”stigande förvåning”. Samtidigt inser hon, som den mycket kloka kvinna hon är, att det är hennes ansvar att stödja sin inte alltför initiativrike man, närhelst tillfälle bjuds. Detta var ju utan tvekan ett sådant. Låt vara, med tanke på Jönssons praktiska begåvning, ett något äventyrligt steg. ”Såja lilla gubben” säger hustrun tröstande, ty hon ser att han är något uppbragt och nervös. ”När vi ätit skall vi sätta oss ner och angripa problemställningen” fortsätter hon. Hon visste att från och med detta ögonblick fick hon nog hålla i tömmarna.

 

När middagen är avslutad och undanplockad frågar hustrun ”Nå, hur mycket kostar en båt då”. Jönsson är ju förstås svarslös. ”Herregud,” tänker hustrun, ”det här börjar ju lysande”. Sålunda parkeras Jönsson vid diskbänken. Hustrun tar telefonen och slår Oskars nummer. Det blir ett kort samtal och bara några minuter senare träder Oskar in i bostaden. Oskar får ett kort sammandrag av vad som förevarit haver. Han ber Jönsson beskriva den båt han sett i småbåtshamnen vid busshållplatsen. ”Jaha” säger han efter en stund. ”Det där är nog flickorna  Ökvists båt. Det är nog ingenting för Dig Jönsson. Varken båten eller flickorna”. Oskar skrockar lite och Jönsson rodnar från hårfästet ner till fotsulorna. ”Jag tror nog att Ni skall välja något helt annat.” Han funderar en stund och återtar, ”en Vega vore nog inte så dumt”. ”Vega” undrar Jönsson. Det enda i den vägen han hört talas om, är en sorts skärmmössa. Han kan inte ens med uppbjudande av hela sin kreativa, visserligen starkt begränsade förmåga, se hur i all sin dar man skulle kunna segla i en sådan. ”Jaahaa” är allt han får fram, blir stående med halvöppen mun och liknar mest starholken som Oskar snickrade till åt dom i fjol. ”Jo ser Ni, Vegan är en båt som ritades av en av mina gamla kompisar. Pelle Brohäll hette han. Hyvens karl som tyvärr gick å dog för några år sedan. Han kunde konsten att rita båtar för klokt folk. Kanske inte några vinthundar, men stadiga, rejäla och beboeliga båtar. Vi kan titta på en i helgen och tycker Ni om den, så skall jag hjälpa Er att hitta ett bra exemplar. Jönsson satte sig ner. Genomsvettig. Han var på väg att bli båtägare.

 

u.p.a.

 

fortsättning följer

 

 

Våra annonsörer:

 
 

 

 

Copyright © 2004 Båtliv i Roslagen Handelbolag.