Kapitel 2

Jönsson sitter nöjd vid sitt skrivbord. Beslutet är fattat. Jönsson skall köpa båt. Det är ännu flera timmar till den stund då han står inför hustruns fasta blick. ”Nåja” tänker Jönsson. ”Den stunden, den sorgen”.
 

På andra sidan korridoren sitter Jönssons chef, som nu har hämtat sig från chocken och återgått till sitt ”före chefskursen” rätta jag. Han har ett sarkastiskt leende på läpparna. ”Jönsson köpa båt! Jo, jag tackar” Han lutar sig tankfullt bakåt i sin nya bekväma chefsstol. Utanför i korridoren passerar Tore Bäck. Tore är en man i karriären. Strax över 40 och en riktig storseglare efter vad man förstått på hans berättelser. Tore kallas ”Todd”. Det gillar han. Han har alltid tyckt att Tore låter töntigt. Han är därför alltid väldigt noga med att presentera sig som Todd. ”Todd”, ropar chefen. ”Kom in ett tag”. Todd släntrar på sitt självsäkra sätt in på chefens rum. ”Sätt dig” säger chefen. Todd slår sig ner på en av de tre besöksstolarna.

Alla tre något lägre än chefens stol. ”Du märkte kanske att Jönsson kom en halv timme för sent till kontoret i morse” började chefen. Visst hade Todd märkt det, men det ville han inte låtsas om, varför han bara tittade på chefen med tom blick utan att svara. ”Du kommer inte att tro det här” fortsatte chefen och berättade utan omsvep om vad som förevarit på Jönssons kontor en kvart tidigare. Todd tittade klentroget på chefen. Skulle Jönsson köpa segelbåt? Han kan väl inte segla. Vadå för båt? Bara han inte köper en som är större än min. Han var innerst inne djupt medveten om att hans berättelser för de i båtvärlden oinvigda kollegorna kanske målat upp en något större båt än hans Albin Vigg. Den annars så självsäkre Todd kände en liten klump i magen och blev svettig i händerna. Detta fick bara icke ske, och skedde det så skulle han ju vara tvungen att byta upp sig till en storlek på båt som var större än Jönssons, vad han än skaffade. Han visste samtidigt att hans skräddarsydda kostymer, italienska slipsar och skor som införskaffats som vapen i jakt på damer vid mångåriga och alltför frekventa krogbesök, starkt beskurit hans ekonomiska status. En alldeles för dyr våning mitt i stan bidrog ju knappast heller till några större investeringar i det marina livet. Dessutom låg ju båten mestadels stilla. De äventyr han berättat om från färder på stormiga vatten härrörde ju sig från några enstaka turer i den inre skärgården. Besöken i Sandhamn hade därför alltid företagits med turbåt. Allt detta hann Todd tänka medan han sakta reste sig och utan en kommentar lämnade chefens rum.

Vid kaffeautomaten stod Jönsson muntert visslande. Han undrade om den vackra vita båten eventuellt kunde ligga i småbåtshamnen vid busshållplatsen. Sakta växte tanken fram. Tänk om man skulle lämna arbetet en halv timme tidigare, stanna vid småbåtshamnen och sedan ta den ordinarie bussen hem. Hustrun skulle då inte märka något och därför inte ställa några obehagliga frågor, ifall Jönsson inte repat tillräckligt mod för att framlägga det djärva förslaget. Ytterligare ett beslut var taget.
 

  u.p.a.

fortsättning följer